Allt har ett slut..

Idag hände något som fick mig väldigt upprörd och skärrad. Jag körde längs rakan på Hissmofors, ser en bil komma vid en utfart, ser den stanna till men när jag börjar komma väldigt nära är den påväg att köra ut. Tjejen som kör bilen tittar åt andra hållet, ska passera mitt körfält för att komma ut på rätt sida av vägen, och hon upptäcker inte mig. Jag kommer för fort och även fast allt händer väldigt fort kommer jag ihåg varenda detalj. Hennes bil är fem millimeter från min passagerarsida när jag passerar, hade hon inte bromsat precis när jag kör förbi hade min bil förmodligen fått snurr för att sen volta runt ett par gånger. 

Det gick för fort och var alldeles för nära. Skakade som ett jävla asplöv när jag väl kommer hem, har fulla kroppen med adrenalin. Länge. När det väl släpper brister allt. Jag börjar storböla, Junior kommer kutande för att slicka mig i ansiktet och lugna mig. Och det tar ett bra tag.

Det gick bra, men hade hon inte bromsat i sista sekund hade jag nog inte skrivit det här nu. Änglavakt eller ren jävla tur? Det vet jag inte. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Hanna

Hanna
med Jimmy, Joppe & Junior
är ingenting utan er.