Ah, kommer fan inte kunna sova inatt! Så exalterad och har inom en kvart lyckats framkalla en hel framtidsbild. Jimmy har ännu ingen aning om mina planer, men ska jubla fram det till han så fort han slutat jobba och kan ringa mig. Jag har ingen aning om vad han kommer att säga men hoppas han förstår varför jag är så exalterad. Man kan ju alltid hoppas att det här verkligen är en bra grej och att det kanske, kanske, kanske går igenom. Skulle bli världens lyckligaste i såna fall. 

 

Eftersom jag planerat in det imorgonkväll kan Jimmy inte följa med, men jag bjöd med pappa och han var så glad att få följa med. Vill inte avslöja för mycket, men efter imorgonkväll kanske jag kan berätta. Beror på hur det går.

 

Försöka mig på att dricka en kopp té nu för att lugna nerverna och sen lägga mig i sängen kanske. Imorgon blir också lika tidigt som idag. Hade helt glömt bort att jag faktiskt klarat av min första dag på jobbet idag. Tiden gick ganska fort och det var verkligen trevligt folk. 

 

Hehe.

 

 

 

Började med en tidig morgon igår för att sminka och göra mig klar inför en heldag med en massa tjejer. Vi åkte till Nälden och kidnappade min fina vän Sandra för att dra med henne ut på hennes möhippa. Därför har jag varit upptagen hela dagen. Nästa helg blir det bröllop och det ska bli så himla kul att få vara med. Är så himla glad för deras skull. All lycka inför framtiden!

 

Idag, nu alldeles strax bär det av på kalas för J's lillebror som fyller år.

Så iväg och äta frukost där, tårta. 

 

 

Igår tog jag en rejäl sovmorgon innan jag gjorde mig klar för att åka till Nälden och hälsa på. Hade mysdag med Sandra, Ronja och Hedda. Det blev en liten promenad, fika på bron och Sandra färgade mitt hår. Tack åter igen! Blev bjuden på pizza till middag för att sen skynda mig hem och möta upp mannen med att kasta mig runt halsen på han och inte släppa taget på hela kvällen.

 

Så otroligt mysigt att få pussas och kramas igen. 

 

Idag trodde jag att det bara skulle mysas hela dagen, men mannen for iväg på ännu mera jobb. Så nu sitter jag och förgyller dagen med Ceasar, mannen som talar med hundar, medans kaninjäveln retar gallfeber på mig med sitt grävande. Ska byta i buren åt han och se om det blir bättre eller om han gör det bara för att jävlas.

 

Återkommer med mer spännande saker senare, kanske.

 

 

 

Började dagen med en rejäl sovmorgon, vilket behövdes eftersom jag förlorat ganska många viktiga timmar med skönhetssömn nu när mannen inte är hemma. Därefter klev jag faktiskt upp ur sängen och hela vägen till soffan. Råkade hamna i min lilla Grey'sbubbla igen. Ops.

 

 

Dagen gick och efter ganska många timmar hamnade jag tillslut på gymmet tillsammans med Andreas, gick ganska bra men kunde gått bättre. Kanske borde fundera på vad jag äter så min kropp faktiskt orkar röra på sig.  Så klart startade inte A's merca sen så där stor vi med en iskup till bil på parkeringen. Som tur vad kom räddning med startkablar så vi faktiskt tog oss hem.

 

 

Pratade en stund med hjärtat och sa att jag skulle lägga mig, men eftersom jag var superpigg kändes det inte speciellt spännande att göra det. Så jag lekte med dekorplast igen. Först köket när vi renoverade där och ikväll i badrummet. Ganska slarvigt gjort men det höll mig sysselsatt en stund och blev faktiskt ganska nöjd ändå.

 

 

Så nu sitter jag här med en kopp té och datorn, ska in i min Grey'sbubbla bara en liten sväng till innan jag säger tack för idag. Egentligen är det redan en ny dag, den dagen som min älskade kommer hem igen. Äntligen! säger jag bara. 

 

Borde egentligen längta efter att lägga mig i våran mysiga säng i våran gosiga sovrum,

men det är rätt omysigt när man inte delar det med någon, tro det eller ej.

 

 

Godnatt

 

 

Tillit är verkligen inte min starka sida och det finns en mängd anledningar. Jag har blivit sviken av två väldigt viktiga personer i mitt liv flertal gånger. Lögner och svek var vardag ett tag. Det är något man överlever men det var svårt att komma tillbaka efter det. Att kunna lita på någon kräver enormt mycket energi från mig, och jag måste få ta små steg. Minsta lilla snedsteg från någon jag litar på och jag hamnar oftast på noll igen. Att bygga upp ett förtoende för  en ny person känns nästan som ett straff.

 

Det är många som inte förstår sig på personer som är svartsjuk. Sen är det många som är svartsjuk i smyg. Jag är inget av dom. Jag är svartsjuk och jag vet om det. Jag har också sökt riktig hjälp för det en gång, då gick jag från person till person, alla med olika metoder. Det tog fem personer innan jag kände att det fanns en chans, den där personen förstod vem jag var och hur jag tänkte. Gick på tre möten och sen fick jag ett mejl om att min "mentor" hade sagt upp sig och flyttat. Det var knappast en stärkande upplevelse. 

 

Personer som är svartsjuk i smyg har jag sympati för, personer som tycker att svartsjuka är patetiskt eller bara töntigt har nog inte riktigt fattat innebörden av vad svartsjuka egentligen handlar om eller hur påfrestande det kan vara. Därför blir jag ofta arg när jag hör någon säga det. Sen är det så klart olika från person till person varför dom är svartsjuk. Men jag dömmer ingen, för jag vet hur det kan se ut i värsta fall. Jag är inget värsta fall, men jag har levt nära en sån och sett vad det kan göra med bland annat familjerelationer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  T v å   s j ä l a r  

 

När jag precis avslutat jobbet för idag så ringer möjligheterna om ett nytt, på allvar den här gången. Så efter att ha varit iväg med en massa papper är det bara att hoppas på det bästa. Vill verkligen jobba, nu.

 

Lyckades släpa ut mig själv på en promenad idag också, så jävla härligt. Upptäckte också att det är fler än jag som lever i en bubbla. När jag gick där i min egen bubbla började jag titta in genom fönster på husen jag gick förbi, och där sitter dom i sin egna lilla bubbla. Oftast fler än en, men alla fullt fokuserade på det dom gör och ingen lägger märke till att det är någon annan som tittar in i deras bubbla. 

 

Är less, över en simpel skitgrej. Men det är lättare att vara less och arg när man är ensam. 

 

 

 

 

Dags att gå och lägga sig, men jag vill inte.

Jag saknar bara min underbara man ännu mer då. 

 

Puss hjärtat. ♥

 

 

 

Yes! Tog mig iväg på gymmet ändå. Sparkade upp mig själv ur soffan. Det blev varken ett långpass eller speciellt våldsamt av olika anledningar. För det första det är alltid roligare med sällskap, om det så bara är i bilen påväg dit och hem. Som till exempel om Jimmy eller Andreas är med, dom är på "styrkeavdelningen" medan jag är bland springband och crosstrainern. Ändå känns det bättre.

 

Anledning två. När jag började på springbandet hamnade jag mellan två personer. En kille som måste ha väldiga besvär med sina svettningar. Det gick helt ärligt inte att andas brevid honom, det var fruktansvärt äckligt. Och dessutom gick han bara där, inte i något speciellt tempo. För i hela helvete, ta en promenad ute istället och fortsätt inne på gymmet efter det istället för att gå där i 20 min och förpesta luften brevid mig. Och som glasyr på tårtan var det en maraton-kvinna på min andra sida som sprang för fulla muggar och andades inte ens så det hördes, vilket sänkte mitt träningshumör med 110% eftersom jag flåsar sönder lungorna efter 5 minuter snabb gåtakt. 

 

Anledning tre. Det var kö till maskinerna. Vem i helvete kommer på att alla ska träna klockan fyra på en måndag? Jag hade förväntat mig ett tomt och tyst gym med bara mig själv och mina maskiner där. Nej, då får man slåss för att få använda maskinerna vilket slutade i att jag fick ta cykeln istället för att vänta 30 minuter på crosstrainern. 

 

Men jag överlevde även den här gången och känner mig stolt att jag faktiskt tog mig iväg. 

 

Har haft en annan bubbla runt mig i någon vecka nu. Min Grey's bubbla. Har lyckats slösa oändlig tid på att gå igenom Grey's Anatomy serien, är alltså inne på sjunde säsongen nu. Ha, rätt tragiskt ändå men samtidigt fruktansvärt underhållande. Man kan skjuta undan allt annat bara för att få sitta i sin lilla bubbla ett tag till och titta på liv som inte finns egentligen, men spänningen är en rätt skön känsla. Det händer något. Jag lyckades även dra in Jimmy i min lilla bubbla, vilket var rätt mysigt.

 

Eftersom jag började igår med en promenad fortsätter jag idag med att förhoppningsvis ta mig iväg på gymmet. Skulle kännas helt fantastiskt efteråt, att jag lyckades ta mig iväg helt själv utan en spark i arslet. Men vad är chansen att jag lyckas? Det är ju jobbigt och svettigt att åka på gymmet, vilket inte direkt är min favoritsysselsättning. Göra slitmärken i soffan däremot, det är verkligen min grej. 

 

 

 

i b l a n d   k r ä v s   s å   h i m l a   l i t e  ♥

hanna&terese, balen 2011

 

 

 

Allting går upp för mig när solen går ner
Kan inte drömma mig bort
Jag ser problem under mitt ögonlock

Klockan 10 ringde det och jag vaknade, somnade inte ens om. Så nu sitter jag här. En jävla zombie. 

 

Jag har skickat blogglänken till vissa människor, inte för att jag ber er att läsa utan för att nu har ni möjligheten. Sprid den som ni vill eller håll den för er själva, erat val. Jag kan absolut inte lova att jag kommer skriva oändligt många intressanta och många inlägg. Just nu kändes det som en grej jag behöver göra bara.

 

 

 

Jag i min lilla jävla bubbla. 

 

Tog en promenad bara för att min kropp protesterade över att jag legat eller suttit ner dom senaste 100 timmarna känns det som. Hade ingen lust egentligen, som vanligt. Men fan när jag väl upptäckte musiken och min lilla bubbla tog jag två omvägar för att inte komma hem, tänkte sopa av bilen också när jag ändå var ute men var dum nog och tömde brevlådan på vägen in. 

 

Så nu sitter jag här, tillbaka med en blogg och min musikbubbla. Spotify spelar låt efter låt för mig, ingen ordning och det är inte jag som bestämt vilka låtar. Det är Andreas som har gjort ett fint jobb, för jag lyssnar på det mesta han tar fram. För några sekunder sen började låten Simple Man, och jag lyssnar gärna på den. Även fast den påminner mig om sorgsna människor som förknippar låten med döden.

 

Det är mycket som förknippas med döden idag. Kanske för att nästan alla har förlorat något eller framförallt någon. Och det är tufft, ingenting man kommer över. Det bara finns där. 

 

Jag kan inte byta låt heller, även fast jag kanske vill. Den är ju så jävla bra. Den betyder något för någon, någon som betyder något för mig. Lustigt ändå, hur påverkad man är av vad alla andra känner och tycker.

Simple kind of man, må du vila i frid.