Snart föräldrar..

Vi har varit iväg och kikat in förlossningsavdelningen också häromdagen. Trodde jag läckte fostervatten så ringde förlossningen och dom bad mig komma in för en koll, så det gjorde vi. Bebis mådde utmärkt, hade fina mått och var en liten vilding som vanligt. Mamman och pappan börjar nog bli lite nervösa nu när det verkligen närmar sig.. 26 dagar kvar till bf. Som vi längtar!! ♥
 
 

All the single ladies, all the single ladies

Även om jag är för tråkig för att det ska florera rykten om mig på byn så vill jag ändå påpeka att Nej, jag är inte singel. Råkar bara ha fått för tjocka fingrar för att kunna ha på mig förlovningsringen, så den får snällt vänta på en kedja runt halsen tills min ordinarie kropp är i ordning. 
 
 
Lite tankar har man så klart om det faktum att kroppen kanske aldrig blir sig lik efter den här graviditeten. Själva förlossningen skrämmer mig inte lika mycket som att något kan hända, som kan komma att påverka mitt vardagsliv i månader eller till och med år när bebis väl är ute.  Jag har dom senaste åren verkligen gillat min lagomt kurviga, otränade kropp och nu är den en helt annan. 
 
 
 
MEN jag är konstigt nog helt förälskad i den här kroppen också. Trots väldigt begränsad rörlighet, värk överallt och plus nästan 20 kilo, är jag galet kär i den "lilla" kulan som huserar vår lilla knodd. Den bökar runt där inne varje dag, håller mig vaken om nätterna och är en riktig bråklus. Så just nu tänker jag leva för varje dag och bara njuta..
 
Just idag är vi i vecka 31 (30+4) och har 65 dagar kvar...

HÖST!

Ja det är höst! Men hur gick det till? Nyss var det försommar och vi hade precis fått veta att vi ska bli föräldrar, hästarna hade precis gått på bete och livet bara bjöd på en massa sköna dagar. 
 
Nu har vi bara 69 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum av vår lilla knodd, helt galet. 16 November kändes så avlägset, men nu är vi snart där. Magen växer så det knakar för att göra plats till vildingen som finns där inne och jag har fått lugna ner mig. En "heldag" för mig är cirka tre timmars aktivitet, sen måste tjockisen vila..
 
 
Hästarna är äntligen hemma igen, vilket har lugnat mitt inre lite. Jag får se min älskade kuse från huset igen och kan gå ner för att snusa mule utan ansträngning nu. Så skönt! 
 
Det händer mycket annat som att vi till exempel fortsätter att bygga lite på stallet, vindskydd, foderbord, förbereder inför nästa vår och för att klara av vintern så smidigt som möjligt tillsammans med en ny familjemedlem.. Tyvärr så har vi fått säga hejdå till en annan också.. Lilla geten Doris hade varit sjuk en tid, vi trodde att hon kanske skulle kunna leva ett fullgott liv ändå men vi hade fel. Vi fick snabbt fatta ett beslut och hur sorgsen man än är över såna tunga beslut, är det viktigt att inte vara egoistisk. Djuren ska aldrig behöva lida. 
Sov gott lilla hjärtat. Att du kunde komma att betyda så mycket på så kort tid. ♥

Mage..

Jag har väl inte varit direkt blyg i mitt liv, vare sig med åsiktsdelning eller att visa upp/trivas med min kropp. När man är gravid är det väldigt accepterad med kroppsbilder, det är nästan ett krav egentligen. Att visa upp den växande magen, och det gör jag gärna.. Med stolthet. ♥    Så vill man inte se hud, får man blunda.. 
 
 
Det börjar kännas mer och mer.. Det bor en riktig vilde där inne, dock har vi ingen koll på om det är en pojke eller flicka. Jimmy ville vänta tills den kommer, så jag gav med mig.. Egentligen spelar det ingen roll, men känslan säger mig att det är en grabb.. Haha, får se hur rätt eller fel jag har vid förlossningen. 
 
Den sprattlar och lever om som tusan. Vid varje tillfälle som jag stoppar i mig något att äta blir det livat, så tydligen är bebis lite lik mig som verkligen gillar mat och gottis. Sen lever den gärna om kvällstid, när man försöker sova.. Såklart.. Man vill inte missa något heller, så man ligger där med ett fånigt flin och känner efter minsta lilla rörelse. 
 
Skrutten är beräknad att komma den 16 November, jag vet inte hur vi ska orka vänta fram tills dess.. ♥

Lycka ♥

För lite över tio veckor sen fick vi ett väldigt glädjande besked, det kom verkligen som en chock och överraskning.. Jag fick veta att jag var gravid, i åttonde veckan. Så nu sitter jag här, med en putande mage och ett leende på läpparna. Det känns helt fantastiskt men samtidigt väldigt skumt.. Jag kan känna den vilda lilla människan som växer i mig, och det går inte riktigt att beskriva känslan.. ♥
 
 
Tiden har gått riktigt fort. Jag är just nu gravid i vecka 19 (18+5) och förra veckan var vi iväg på ultraljud så pappa Jimmy fick se att det faktiskt var en bebis och inte bara godsaker i min mage, haha. 
 
 
Första tiden har gått som en dans. Inget illamående alls, bara varit trött.. Så trött att jag kunde somna stående och inte hade ork till att göra någonting extra alls. Vardagliga sysslor kändes enorma helt plötsligt.. Men när man fick veta varför, så blev det helt okej att känna så :) 
 
Hundarna verkar ta det med ro.. Har inte märkt någon direkt skillnad, kanske att Joppe övervakar lite mer än vanligt och är fullkomligt saaaalig av alla mjuka, fluffiga bebisgrejer.....  
 
"Va? Köpte du inte den här till mig matte?" /Joppe


Hanna

Hanna
med Jimmy, Joppe & Junior
är ingenting utan er.