För en vecka och några timmar sen, lämnade jag tryggheten på forsen för att köra ensam 50 mil rätt ut i landet. 50 dryga mil och 5 timmar senare hamnade jag på slutstationen, Skellefteå Camping. Hittade rätt stuga med en gång och kastade mig in i sängen där min fina man låg och sov. ♥ 

 

Känslan av de oerhört glada och mysiga välkomnandet var obeskrivligt. Att få pussas, kramas, mysas och snusas på han igen var heeelt fantastiskt. Så det var det vi gjorde i en veckas tid. Han jobbade så klart alla dagar utom tre, men det kändes ändå bra att bara vänta tills han kom tillbaka efter jobbet. 

 

Idag (eller snarare igår) for jag hem, med en klump i bröstet. Ville gråta som ett litet barn över att behöva lämna kvar han där och fara hem ensam. Men jag överlevde och ligger nu hemma i våran säng. Tomt.