När ljuset släcks.

När livet slår undan benen på dig, och orken att resa sig inte finns där. När det ligger en hinna av grått över alla känslor och tankar du har. När du bryter ihop och blir kaos på helt fel ställe, men skiter i det. För ingenting spelar någon roll. Ingenting kommer någonsin bli densamma. När du fortsätter med det du kallar liv, och något alltid kommer saknas. Någon.
 
Minnen som hela tiden tycks dyka upp. Minnen som du inte visste fanns. Allt dyker upp, för att tynga ner dig lite extra. När det är jävligt tungt som det är. Man stänger av, blir frånvarande fast man ändå är där. När man vill stöta bort hela världen, men ändå står där och låtsas som ingenting.
 
Bedöva mig, det känns som jag blivit halv
och nu är falska känslor bättre än inga alls
och det är inte det att min blick har blivit kall
Jag har sibirisk vinter, fast på insidan
Hur blev mina skor så tunga?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Hanna

Hanna
med Jimmy, Joppe & Junior
är ingenting utan er.