Ännu en sömnlös natt, men denna gång berodde det inte på ensamhet. Att försöka anpassa allting efter alla, uppfylla alla krav och önskemål samtidigt som man ska behålla sina egna är en väldig balansgång. Man förlorar lätt sig själv i strävan efter att vara omtyckt och hyllad av alla.

Denna gång blev det för mycket. Jag måste ta ansvar för mitt eget mående och vart min gräns går. Min familj och jag själv ska alltid komma först, vara högsta prioritet.

Tur att jag råkar ha världens bästa stöd. Minsta lilla dåliga känsla och han kommer nära för att försöka "laga" en. Lille gris, vad hade matte gjort utan dig?


Sänder en massa kärlek till två nära vänner som har förlorat en del av sitt liv. ❤️