Igår blev det en långtur på min ädla springare tillsammans med Catta på Vinda. Strax över elva kilometer njöt vi av vädret och gott sällskap. Blev lite galen galopp och lersprut så Catta såg ut som en dalmatiner när vi kom tillbaka till stallet, haha. Sen satte vi oss och njöt mot stallväggen en stund innan det var dags för tjejkväll med stallbrudarna och Mia. Vilka underbart fina vänner jag har! Kvällen var supermysig med tacos till middag följt av 3kg godis, några skålar chips och mycket tjejsnack. 

Idag avnjöt jag och Catta en lite kortare ridtur i skogen så hästarna fick sträcka på benen efter turen igår och samtidigt lyfta lite på fötterna över rötter. Det va också en underbar tur. 

Just nu ligger jag på soffan efter en powernap och väntar på att det ska bli dags att ta in hästarna. Sen ska jag nog försöka få med mannen till duschen så han får skrubba mig på ryggen, haha. Är en trött, men otroligt nöjd tjej just nu. Kommer nog göra som Junior och sova med ett leende på läpparna.  

Någon blev glad när jag kom hem från jobbet. Hoppade nästan över mig i hallen och kasta sig i famnen när jag nådde soffan. Den kärleken gör min dag, alla dagar. ❤ 

Vad skulle jag göra utan er? Älskade familj. 

Kapten har fått börja använda sin nya lädergrimma till vardags, för jag tänkte när ska han annars ha den? Haha. 

Själva ridturen gick bra. Hunden skötte sig exemplariskt, dock mötte vi ingen alls så matte kände sig rätt lugn. Hästen blev lite tävlingsinriktad mot Joppe, haha, inte lika kul. Fick försöka hålla ett ganska lugnt tempo så Joppe skulle slippa springa ihjäl sig första svängen han är med ut på länge. Men jag är himla nöjd! 

Så där har Junior stirrat på mig dom få stunder jag varit vaken. "Ska du aldrig kliva upp och leka med mig mer?" Stackars lilla killen som knappt fått någon uppmärksamhet idag. Joppe däremot, han har varit toknöjd och snarkat under filten hela långa dagen. När husse skulle ta ut dom gömde han sig, han är en väldigt lojal sjuk-vän.. 

Ligger på soffan nu i allafall och myser. Tänkte försöka vara så lugn som möjligt idag. Får se hur det går med det. 

Husse och Joppe, mina fina grabbar. 

Att vara ung tjej kan innebära många saker. Ikväll blev jag påmind om en av dom, att vara mörkrädd. Att gå utomhus när det är mörkt. Det finns vissa ställen i den byn jag växt upp i som alltid varit lite extra skrämmande. Skogspartier där gatubelysningen inte riktigt når eller självaste centrum, kvällstid när det inte är lika mycket rörelse. Det är många gånger jag ökat på stegen för att skynda mig hem eller ringt pappa för att be honom möta mig. Det ska inte behöva vara så, egentligen. Men ändå har den där skrämmande känslan av mörkret eller att möta en mörk skugga, gnagt i mig alla år jag fått gå hem själv. Tills nu, ikväll.

 

Junior är en ganska flamsig hund. Han är bara 10 månader, så det är okej. Han är min lilla bebis som följer mig vart jag än går och jag ler varje gång han skiner upp när man plockar upp något han vill ha, det kan vara en pinne, en handske eller vad som helst egentligen. Promenaderna går oftast ut på att få Junior och Joppe (vår andra hund) att inte busa så mycket utan faktiskt göra det dom ska. Vilket inte är så lyckat jämt. Men man kan inte låta bli att lé.

 

Ikväll gick jag för första gången själv med Junior på en längre runda än runt våra egna kvarter. Det var inte min lilla bebis som gick där brevid längre. Fram växte en stark individ. Därav tankarna i dagens inlägg. När vi lämnade våra säkra, lugna kvarter klev Junior fram. Han var helt plötsligt två steg före mig. Huvudet var högt och kroppens hållning blev annorlunda. Jag fattade inte först varför jag själv blev så avslappnad av hans annorlunda sätt. Men sen kom jag på det. Jag kände mig trygg. 

 

Det kändes så jävla bra. Det var som att ge mörkret en käftsmäll. För första gången kunde jag gå i mörkret, med ett totalt lugn. Junior vaktade mig. Han hade hundra procent koll på omgivningen. Stannade för att kolla vissa saker extra noga. Gick över på min högra sida för att skydda mig mot några individer på andra sidan vägen. 

 

Jag är en känslig person när det kommer till mina djur. Dom betyder allt för mig och jag skulle göra allt jag kan för dom. När jag går där på en skogsväg som alltid skrämt livet ur mig, tåras mina ögon. Jag var inte rädd längre. Jag har ju min väktare. Även om han oftast är flamsig, så vet jag nu att när det gäller så kommer han göra allt han kan för mig med. Jag hade önskat att alla rädda tjejer skulle haft en Junior, och få känna den frigörande känslan av att känna sig helt trygg. 

Duktiga pållen fick springa så fort han ville på en sträcka idag. Det gick så fort att matte's ögon började rinna efter en tredjedel av den lilla sträckan på ca 100 meter. Haha, tokhäst. Bästa häst. 

Så nu vila på soffan tills Milla pillrat sig hit, så vi kan sticka ut och rida. Blir nog en extra tröja till det. Hehe. 

Kom sen in och skulle ge hundarna mat eftersom husse försovit sig och stuckit rätt fort. Men Junior har kommit in i en jobbig period då han inte äter, så idag fick jag handmata honom. Får se hur det går när husse ger lunch och vid middag, funkar det inte får jag prova lite olika alternativ i helgen. Han måste ju äta. Lille skrutt. 

Tog ingen bild för det var mörkt och jag hade full fokus på att gå, prata, ha koll på omgivning och på Junior. Han blev helt slut efter en väldigt kort stund. Det var något nytt för honom, och väldigt nyttigt. Vi for hemifrån, lämnade hans trygghet (Joppe), träffade en ny hund, fick på han en ny sele och skulle promenera i ett helt främmande kvarter. Han skötte sig exemplariskt. Även fast vi inte gick speciellt länge, räckte det gott och väl för att trötta ut honom. Fantastisk kväll. 

Bilder kommer här

På kvällskvisten fick jag även besök av H, så vi drack en kopp kaffe och surrade lite. Bokade en ny dejt till imorgon då vi ska träna hundarna tillsammans. Det ska bli himla kul. Sen ska jag börja morgondagen med en ridtur tillsammans med Milla också. Blir nog en helt fantastisk onsdag. Pusshej.

Joppe började såklart skaka efter en stund, så han fick krypa in i värmen. Sen vägrade han kliva ur, haha, min fina sötskrutt. 

Vi har fått gummimattor nu också, som vi ska klä insidan av boxarna med så fort vi har putsat allting. Det kommer förhoppningsvis bli superbra! 

En Subaru Outback 3,6 årsmodell 2010. Med automatlåda och en jävla massa knappar. Så jävla nice. Hade lätt dumpat mina föräldrar för att stjäla den och leva med en ny identitet. 

Min fina lilla gris ❤

Det är skönt att ha nära kontakt med sina föräldrar. Dom är bästa stödet vi har. ❤ 

Älskade mamma med Junior i knät. ❤ 

Hann med en sväng till Aspås för en kaffekopp hos Heléne idag, som jag hade min häst hos förrut. Det va ett väldigt trevligt återseende och hoppas det blir igen snart. 

Tror det var allt för idag, nu ska jag invänta att J kommer hem så vi kan gå och lägga oss. Trött tjej. Pusshej.

Såklart kunde jag inte somna när jag lagt mig igår och det lär väl märkas idag, för av erfarenhet vet jag att fem timmar inte räcker långt för en sovare som mig... Ha en bra dag alla! 

Min telefon tog en rosa bild, haha. 

Igårkväll busade jag och J med hundarna så huvuden fick rulla. Både Junior och Joppe är experter på att ta sönder leksakerna i molekyl-stora bitar.. Så nu ligger det ögon, näsor, ludd och tygbitar över hela vardagsrummet.