Flodhäst
Skrutten som alltid ska vara nära matte ❤️
Ja, jag ligger här i soffan och känner mig som en riktig flodhäst. Graviditeten har börjat bli jobbig. Har blivit så uppsvälld att jag fått införskaffa stödstrumpor, vilket gör att jag känner mig fruktansvärt gammal, haha. Får dessutom väldigt klent med sömn och är trött konstant, så humöret är inte på topp längre. Lille skrutt bökar runt och trycker på allt runtomkring, vilket inte är så härligt längre. Bara typ sex veckor kvar... Mindre om vi har lite tur.. Vecka 35 (34+0) idag. 41 dagar till bf.
Människans bästa vän
Mina sämre dagar går oftast ut på att spendera rätt mycket tid stillasittande i soffan. Så klart tillsammans med mina kompanjoner, som då blir offer för min kamera.. Haha!
Det som räknas
Ännu en sömnlös natt, men denna gång berodde det inte på ensamhet. Att försöka anpassa allting efter alla, uppfylla alla krav och önskemål samtidigt som man ska behålla sina egna är en väldig balansgång. Man förlorar lätt sig själv i strävan efter att vara omtyckt och hyllad av alla.
Denna gång blev det för mycket. Jag måste ta ansvar för mitt eget mående och vart min gräns går. Min familj och jag själv ska alltid komma först, vara högsta prioritet.
Tur att jag råkar ha världens bästa stöd. Minsta lilla dåliga känsla och han kommer nära för att försöka "laga" en. Lille gris, vad hade matte gjort utan dig?
Sänder en massa kärlek till två nära vänner som har förlorat en del av sitt liv. ❤️
Ordningen återställd
Vilken lycka när hussen äntligen klev innanför dörren igår. Jag hängde krampaktigt fast vid han resterande del av kvällen. Även Joppe kröp fram från sin gömma för att få gosa.
Lite nöjd hund? Haha..
Det fanns en hel del sömn att ta igen, så blev en lagom tidig kväll och jag har sovit som en kung. Totalt däckad och sjukt frustrerad vid varje obligatorisk pinkpaus inatt.
Måndag. Mannen har såklart styrt iväg på jobbet och jag ska pillra mig ur sängen för lite frukost strax. Ikväll ska hästarna stallas in för första gången denna höst, så med överdriven lycka ska jag gå ner och pyssla där under dagen.
Söndag, yeey!
Äntligen! Dagen när husse kommer hem igen och det är verkligen dags. Familjen blir knäpp och beter sig konstigt när vår käre man försvinner iväg så här..
Imorse hade jag tappat bort Joppe, men efter en avslöjande fnysning upptäckte jag han.
Under sängen hade han hittat en av husses gamla handdukar som han hade bäddat in sig i. Mer tydligt än så blir det inte!
Nu ska jag bara hitta på ett lagomt tidsfördriv..
Junior
Lillgrisen har bott hos oss strax över två år nu, så lite nostalgibilder är på sin plats tycker jag. Tänk att han varit så liten och oskyldig heeela tiden, knappt någon skillnad alls ju.. Haha. ♥
Sista bilden är från häromveckan, fortfarande favoritplats att hänga med matte på toa, haha. ♥
Djur är kärlek
Dags för en bättre presentation av våra fem söta flickor också! Dom verkar trivas superbra hos oss, så det känns riktigt bra. Lite mer personlighet träder fram varje dag..
Snusa, ledaren i flocken
Dagny, minstingen (hon är en storlek mindre av dom andra pga annorlunda uppväxt)
Kajsa, en tidigare blyg tjej men som nu börjat ta för sig
Doris, den väldigt osäkra och skygga av dom
Emma, den kärvänligaste som älskar att gosa och bli klappad
Hundarna då? Jo dom verkar också må prima. Njuter för fulla muggar på sommarn när dörren står öppen nästan dygnet runt, kan dom springa ut och in som dom vill. Men ibland vill dom inget hellre än att vara med husse eller matte också..
Mysgrabbar
Fotvärmare och magvärmare, vilket privilegium att få ha dom som mina egna. Favoritgrabbarna mina!
Lite vårkänslor kanske..
Solen skiner in genom sovrumsfönstret tidiga mornar, chevan står i garaget och blir ompysslad, dagarna är soliga och varma så hästarna kan gå nakna. Ja det är nog bara erkänna, våren är här. Även om vi har kvar all härlig snö, vilket känns toppen. Om jag fick välja skulle snön ligga kvar ända in i det sista, för att sen töa bort och backen bli helt torr under en helg. Sommar på ett par timmar efter det. Rena drömmen, haha.
Skogsmys
Jobbat långdag (stängning) och varit ut på skogstur med hästarna, så nu är jag lagom mör. Sitter för stunden med hårinpackning och ska försöka pillra mig ner in i duschen så jag får lägga mig någon gång.
Ridturen ikväll blev med Malin, Vinda och även Joppe'n fick följa. Alla skötte sig utmärkt och nu när jag vet hur cool Robban är med hundar runt fötterna kommer dom nog få börja följa med lite mer. Lyckan för Joppe som älskar ridturer!
Tröttmössan är nöjd att få lägga sig nu ❤
Hundarna då?
Började dagen med stallet, så nöjd över förbättringen av linfrögivan som R får nu. Märker redan skillnad och att jag bytt spån till balar har gjort sitt också. Nöjd! Tog en sväng till utkiksplatsen också. Fina hagar dom har kusarna, såg spår som tyder på att dom faktiskt gått upp där nu. Sist jag provade var det isbacke som gav tydliga blåmärken, haha.
Hundarna då?
Jo dom är nöjda och lever ett gott liv, tror jag. Är med på pulkaåkning, busar i djupsnön, myser så fort dom får chansen och pinkar överallt.. Haha, toppen med hanar. Men, gofisarna är fortfarande mina älsklingar. Vad vore livet utan dom?
Min vackra väktare, som även vaktar när man är på toa... Haha!
Morgon på forsvägen
En vanlig lördagmorgon här hemma är att jag kliver upp och det första jag gör är att kika ut på hästarna i hagen. Sen blir det oftast en kopp te, hundarna får gå ut och sen lite frukost. Nu när det varit så kallt samt att jag har varit klen så har hundarna blivit väldigt understimulerade, vilket resulterar i en massa bus så fort dom klivit upp.
Haha, dom är underbara.
Vardag, just nu
Godmorgon!
Min vardag just nu är riktigt trist. Jag bara väntar på att kroppen ska läka ihop illa kvickt efter operationen jag blev utsatt för i måndags. Råkade få ett hål i bukhinnan som behövde sys igen, så det är lagat nu och jag är sängliggande. Har som smått börjat röra på mig, även om det inte är så bekvämt. Ska hålla mig lugn och får inte lyfta mer än ett paket mjölk på minst fjorton dagar. Men, då har kroppen varit in på service precis i början på året och då borde det inte vara några problem att köra på sen!
Längtar tills jag får sätta igång tillsammans med Robban och komma tillbaka på jobbet för att tjäna in lite stålar, skulle inte vara helt fel att få mocka lite skit och städa undan hemma heller. Tro det eller ej!
Junior verkar njuta rätt mycket av att vara sängbunden, eftersom det är runt -25 grader ute. Fast skulle matte vilja gå ut är han nog inte sen att följa med heller.. Lilla grisen ♥
Just nu.
Okej, så här ligger det till. Jag har en nära vän på sjukhus, och jag tänker på han varje dag. Min fina Kapten har ryggproblem, mitt beslut har blivit att försöka sätta ut han som sällskapshäst. Jag har bytt jobb, igen. För två veckor sen fick jag ett magproblem, ska opereras den 30 november. Jag mår inte bra, men jag lever. Tankarna irrar omkring rätt mycket varje dag, så huvudvärk är ett faktum. Jag förväntar mig inte att någon ska förstå.
Runt omkring all denna olycka, har jag upptäckt hur många som finns där för mig. Min familj och släkt är fantastisk, jag har otroligt fina vänner som engagerar sig och kommer med stöd när jag behöver det. Alla lyssnar, när jag vill berätta. Och hundarna, hur mycket energi dom ger är obeskrivligt.
Just nu, ligger all min fokus på att bli okej. Att se något slags ljus, mitt i allt mörker. Så ni vet varför jag kanske beter mig annorlunda, inte är lika motaglig för kontakt eller bara är allmänt knepig. Just nu behöver jag vara det.
Förresten, snön har kommit.. Förhoppningsvis för att stanna.. Lite ljus..
Back in the days
Tillbakablick.. Alltid lika kul. 2013 - 2014.
23 septemer 2013 - Joppe var arbetsledare när vi stökade på med gården.
23 septemer 2013 - vi eldade lada, tänk att allt var borta till vintern.
1 oktober 2013 - jag upptäckte hur fina mornar vi fick, vid huset vi köpt två månader tidigare.
26 september 2014 - hästarna var hemma på gården.
26 september 2014 - Junior var inte så stor, haha.
22 oktober 2014 - det kom lite snö, för hundrade gången den hösten.
26 oktober 2014 - Snön var borta igen och stallet var knappt halvfärdigt. Sjukt!
Jag ska ta med kameran ut idag, och fota lite. Bara för att kunna jämföra hur allt ser ut nästa år, eller året efter det. Det är svårt att förstå hur mycket jobb vi faktiskt lagt ner på vårat stall/garagebygge, men så fort jag ser bilderna kommer det tillbaka. Känslan jag hade där, när det nästan var november och vi hade absolut ingen isolering eller puts på stallet. Jag trodde hästarna skulle frysa ihjäl, haha. Lyckades dock få upp lite isolering och panel i sista sekund.
Jävla #@!%&/#..
Liten blandrashund, svart och brunfärgad, är borta sen cirka 30 minuter på Hissmofors. Han lyssnar (oftast) till namnet Joppe. Han har halsband och en reflexväst på sig. Om ni ser honom är det förmodligen springandes efter ett rådjur eller hare...
Där gick vi nyss, i skogen, åt varsit håll, Jimmy och jag, visslade och ropade. Bara för att en än gång stack Joppe, rakt ut i skogen, förmodligen efter något fantastiskt roligt djur. Man börjar skriva en annons i huvudet där man går. Jävla hundjävel. Han är fantastisk att ha lös och gå promenader med, men råkar man vända bort huvudet en kort sekund och han får in någon ny djurdoft så är det kört. Blandras, båda jakthundar. Bra jävla kombo.
Junior är ultimat då han absolut inte har något intresse alls för jakt. Han är vakthund, vilket för honom innebär att skogspromenar går ut på att hålla matte och husse under uppsikt heela tiden, samtidigt som han har glädjen att upptäcka andra dofter och stigar. Men aldrig mer än 20 meter från oss. Duktig hund!
Vi hittade han dock..Tillslut.
Promenaden i skogen förövrigt var helt fantastisk. Vi hittade en ny stig som gick längs vattnet mest hela vägen. Hur underbart som helst och hundarna var i extas. Junior fick ett par rövsläpp av all energiöverskott och nöjet att få lite utmaningar. Blir en bildbomb här nedanför. Hade varit den perfekta promenaden förutom att Joppe stack när vi hade cirka femhundra meter hem..
Välkommen tillbaka Joppe! Med ögon stora som tefat och tungan 20cm längre..
Blandad kompott.
Har under dom senaste dagarna hunnit med en del. Mycket häst och stall, så klart.
Här var när jag och Catta sällskapade ut på en supermysig ridtur. Min fina prins!
Här var i helgen, mycket folk och det hände supermycket. Jag, Milla och lilla Harry tog en lite skrittur på grabbarna grus. Superhärligt!
Vi provade leda upp hästarna i skogen så dom skulle fatta att dom kan var där uppe nu, men det funkade inte. Så någon dag framöver måste jag nog kapa lite kvistar och göra gången upp lite tydligare.
Larsa och Jimmy fixade med fönstergaller. Så igårkväll kunde jag måla det första.. Snart så.
Jo, vi hann med en middag hos mor och far där Joppe'n fick matkoma av all älgfärs. Stackarn blev alldeles svullen och hade svårt att röra sig, haha.
Och lillasyster var så snäll och hjälpte mig mocka ur hagen lite. Det blev stor skillnad av att bara få bort fyra skottkärror. När Piltur kom till oss skulle alla pojkar bajsa på alla andras bajs, så det har varit enorma högar överallt, haha. Men nu känns det mycket bättre och skönt att få underhålla hagen lite bara för att det känns bra..
Ett steg i taget. Mycket motgångar har vi klarat av, Jimmy och jag. Utan han hade det aldrig ens blivit något stall. Min charmiga, fantastiska bästa vän till man. ♥
Älgjakt
Vi tar det säkra före det osäkra under älgjakten. Lyser upp hela skogen med våra reflexer och neongula toner. Folk måste förstå hur många olyckor man kan förebygga med reflexer. Speciellt såna här tider på året, hösten är ett faktum och mörkret smyger sig på. Även om det är väldigt ljust när jag rider ut eller ska iväg på en promenad blir det alltid reflex på nu, för rätt vad det är så är det kolsvart runt oss. Tänk till people! Sen är det nog mindre risk att bli misstagen för en älg nu bland alla skjutgalna jägare om man springer omkring med neongula reflexjackor, hoppas jag i alla fall..
Älskar verkligen att ta långa skogpromenader med gubben och hundarna. Vi pratar, skrattar och far runt som små troll i skogen. Hundarna busar på och gör av med energi så dom sover gott sen. Mmmh, livet ♥
Jag älskar helg.
Man vet att det är något fel på lilleman när han sover medans man äter ostringar. Då är han verkligen sjuk, haha. Annars brukar man få dregelsträngar halva skålen.
Igårkväll for jag och hundarna till mina föärldrar som bjöd på surströmming. Myspys!
Idag har jag varit och sagt hej till mannen som har helgjobb. Stackarn får vara där själv hela dagen. Sen tog jag och hundarna ned resten av tråden runt beteshagen, så allt som behövs göras nu är att hämta hem all tråd, badkaret och några stolp. Sen är det klart inför vintern när det gäller betet i allafall.
Nu ska jag ladda om med lite ny energi och sen pillra mig ner till stallet. Ska rida både Kapten och Vinda idag, det ska bli så mysigt. Med Kapten ska jag trappa upp ridturen med ännu lite mer krav och kanske tio, tolv travsteg. Vinda ska jag nog prova rida barbacka, för att bara få mysa på lite i skogen. Hörs, pusshej!
Junior lille vän
Min lilla vän Junior är fortfarande dålig. Natten och morgonen idag var inte så kul. Som tur var kunde jag få lämna han och Joppe hos min fantastiska vän Camilla som höll koll och tog hand om dom medans jag var tvungen att jobba. Man blir lite skärrad som matte även över småsaker som när ens djur är dålig i magen.
Här var det synd om lille snutt.. Han fick ligga i sängen och bli ompysslad.
Mys och fika i solen hos Milla, hittade bästa fotpallen. Lyckades faktiskt hålla tassarna torra, ha.
Vi hoppas morgondagen blir bättre för Junior. Gillar verkligen inte att se någon av mina pojkar hängiga.
Hanna
med Jimmy, Joppe & Junior
är ingenting utan er.