En hel säck med åsikter

Idag är jag irriterad och arg. Jag var glad när jag vaknade imorse, eftersom min förkylning redan börjat ge med sig. Vilket kändes otroligt skönt. Men..
 
Efter ett besök på Östersund's sjukhus hade mitt humör sjunkit med hundratio procent. Precis som dom senaste gångerna jag varit dit. Det var två och ett halft år sen jag först sökte vård för magsmärtor på Hälsocentralen. Där tog det cirka 9 månader innan någon ens trodde på mig. Att komma in som ung tjej på en hälsocentral är fullkomligt meningslöst. Efter 9 månader och att jag tillslut satt ner foten och höjt rösten rejält fick jag en remiss till sjukhuset. 
 
Där konstaterade dom att jag hörde hemma på Gynekologiska avdelningen. Jag fick träffa läkare hit och dit men ingenting hände, alla sa olika och ingen visste vad som var fel på mig. Efter antal ultraljud, blodtester och andra undersökningar gjorde dom äntligen en titthålsoperation på mig. Den var i slutet av November förra året, och då tänkte jag "Yes, äntligen får jag hjälp. Äntligen kommer vi någonstans med det här!".  Efter cirka tre veckor kom det hem ett brev där det stod att dom inte hittat något och att jag skulle vänta snällt på nästa inkallning. 
 
Idag, 7 månader efter operationen och efter flera veckors ringande fick jag äntligen komma dit igen. 250kr kostade det mig att sitta där och lyssna på när läkarna konstaterar att dom inte har tillräckligt med personal och att jag helt enkelt får vänta. Två och ett halft år senare och jag är tillbaka på ruta ett. 250kr för ett möte på en kvart, då allt jag fick veta var att jag måste fortsätta vänta. TACK!! 
 
 
 
Jag hoppas för guds skull att vården funkar bättre för människor med mer allvarliga sjukdomar än mig. Får cancerpatienter vänta över två år med att få vård så kan jag förstå varför det räknas som jävligt farligt! Idioti.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Hanna

Hanna
med Jimmy, Joppe & Junior
är ingenting utan er.