Jag skriver ingenting när min fina sambo är hemma. Men nu är han iväg på jobb åter igen. Han for i måndagsmorse och blir borta två veckor. Igen. Vissa säger att man vänjer sig vid att vara ensam, men inte jag. För det är lika jobbigt varje gång han åker och är borta. Sängen är lika tom varje gång och livet känns inte alls lika meningsfullt ensam. 

 

Vi har också fått ett tråkigt besked. Det blev inga valpar den här gången. Vi får antingen vänta tills nästa löptid för just den tiken eller kolla runt bland andra kennlar. Vi har inte fattat något beslut än, det är så mycket annat som händer runt omkring nu. Vi får se, hur det blir med det. Valp blir det absolut, en CC-valp, men vi vet inte när bara..

 

Skiter helt ärligt i vad alla andra gör över midsommar, själv ska jag packa väskan och fara till stugan. Ska isolera mig. Gå skogspromenader, umgås med mormor och morfar, läsa bok och bara vara. Försöka undvika att bli uppäten av en björn.. Ja det kryper omkring såna där, har jag hört. 

 

 

 

Klart alla suktar efter nåt
Och inga drömmar är fel
Men jag kan se hela förändringar
Det vill säga problem
Några dom får mera medan flera dom får mindre
Folk har slutat bry sig så länge dom får sin grej