Tre veckor har gått. Klumpen i magen är kvar, men nu är masken lättare att hålla. Man har ju fått öva ett tag. Känslan är rätt obeskrivlig. Allt annat verkar så litet i jämförelse.  Nu kan jag åtminstone sova, men ändå så är jag trött. Så sjukt trött, hela tiden. Som om sömnen inte spelar någon roll.