Igår hade jag stallet för första gången i höst. För IHM (Icke-Häst-Människor) kan det vara svårt att förstå vilken glädje som infinner sig när man får börja och avsluta dagen i stallet. Man öppnar dörren på morgonen och möts av frustande, smågnäggande sötnosar med spån fulla manen och pälsen.

Och mockningen, vilket nöje. Jag höll på så jag nästan missade min första tid hos sjukgymnasten. Det hade inte varit populärt när det tar flera veckor att ens få en tid.

Idag är det annorlunda. Kroppen är i protest. Fötterna är så svullna att skorna knappt går på och ryggen ilar. Att man dessutom fick börja morgonen med att hämta hem en sjuk man på firman gjorde inte saken bättre. Stackarn är tokförkyld i en sån där obehaglig mancold.

Men jag ska inte ljuga.. Jag uppskattar faktiskt sällskapet av min sjukling mer än jag borde.. ❤️