https://ocklund.blogg.se/

Ja det stämmer, jag har bytt ställe att blogga på. Den här kommer givetvis finnas kvar öppen så jag själv kan gå tillbaka och läsa lite när som. Tycker det är kul att kika och jämföra år efter år. 😊


Framöver hittar ni mig på https://ocklund.blogg.se/ där det blivit en ny början. 

Puss! 😘


Söndagsmys

Så trött och sliten nu, men glad ändå. Ska försöka gnälla mindre för har märkt att det ändå inte gör någon skillnad, haha. Tacksam för att Jimmy inte ledsnat på mig och faktiskt kan skratta lite åt allt tok.

Ska tagga ner lite kommande veckan, så planerar inte in något extra utan tar det nog som det kommer. Har behövt införskaffa såna där sexiga stödstrumpor, för att få ner fötterna i något annat än Jimmy's foppatofflor. Hua, kommer flyta runt snart.

VILL OCH BEHÖVER VERKLIGEN ett badkar, helst installerat igår.. Så finns det någon vänlig människa där ute som råkar ha lite slantar över och känner för att köpa ett specialanpassat badkar till vårat pyttelilla badrum kanske? Drömma kan man ju i alla fall.. Puss ❤️


Flodhäst

Skrutten som alltid ska vara nära matte ❤️

Ja, jag ligger här i soffan och känner mig som en riktig flodhäst. Graviditeten har börjat bli jobbig. Har blivit så uppsvälld att jag fått införskaffa stödstrumpor, vilket gör att jag känner mig fruktansvärt gammal, haha. Får dessutom väldigt klent med sömn och är trött konstant, så humöret är inte på topp längre. Lille skrutt bökar runt och trycker på allt runtomkring, vilket inte är så härligt längre. Bara typ sex veckor kvar... Mindre om vi har lite tur.. Vecka 35 (34+0) idag. 41 dagar till bf.


Vila i frid

Ännu en gång har det hänt. En på tok för ung person har fått lämna jordelivet i all hast. Det är så jävla sorgligt och jag lider verkligen med familjen. Kan inte ens föreställa mig hur det är att få det beskedet.

Jag skickar all min styrka och all kärlek till er. ❤️


Måndagen

Knäckt, totalt knäckt är jag just nu. Jimmy's förkylning smittade visst, så nu när han blivit frisk går istället jag runt och snörvlar. Är så trött och precis varenda kroppsdel värker..

Men jag ska inte klaga, hade ju tur att få ta sovmorgon med mina små grisar och sen tillbringa ett par timmar nerbäddad i soffan med en kopp te. Nu alldeles strax ska jag bege mig ner i stallet och ta emot hovslagaren som ska få fila till skruttens hovar. Han har gått barfota sen förra skoningen och det har gått superbra! Får fortsätta så fram till nästa skoning, då ska det nog på skor med broddar och gummisula direkt.. Åh, snart vinter! ❄


Vardagsliv

Igår hade jag stallet för första gången i höst. För IHM (Icke-Häst-Människor) kan det vara svårt att förstå vilken glädje som infinner sig när man får börja och avsluta dagen i stallet. Man öppnar dörren på morgonen och möts av frustande, smågnäggande sötnosar med spån fulla manen och pälsen.

Och mockningen, vilket nöje. Jag höll på så jag nästan missade min första tid hos sjukgymnasten. Det hade inte varit populärt när det tar flera veckor att ens få en tid.

Idag är det annorlunda. Kroppen är i protest. Fötterna är så svullna att skorna knappt går på och ryggen ilar. Att man dessutom fick börja morgonen med att hämta hem en sjuk man på firman gjorde inte saken bättre. Stackarn är tokförkyld i en sån där obehaglig mancold.

Men jag ska inte ljuga.. Jag uppskattar faktiskt sällskapet av min sjukling mer än jag borde.. ❤️


Det som räknas

Ännu en sömnlös natt, men denna gång berodde det inte på ensamhet. Att försöka anpassa allting efter alla, uppfylla alla krav och önskemål samtidigt som man ska behålla sina egna är en väldig balansgång. Man förlorar lätt sig själv i strävan efter att vara omtyckt och hyllad av alla.

Denna gång blev det för mycket. Jag måste ta ansvar för mitt eget mående och vart min gräns går. Min familj och jag själv ska alltid komma först, vara högsta prioritet.

Tur att jag råkar ha världens bästa stöd. Minsta lilla dåliga känsla och han kommer nära för att försöka "laga" en. Lille gris, vad hade matte gjort utan dig?


Sänder en massa kärlek till två nära vänner som har förlorat en del av sitt liv. ❤️


Ordningen återställd

Vilken lycka när hussen äntligen klev innanför dörren igår. Jag hängde krampaktigt fast vid han resterande del av kvällen. Även Joppe kröp fram från sin gömma för att få gosa.

Lite nöjd hund? Haha..

Det fanns en hel del sömn att ta igen, så blev en lagom tidig kväll och jag har sovit som en kung. Totalt däckad och sjukt frustrerad vid varje obligatorisk pinkpaus inatt.

Måndag. Mannen har såklart styrt iväg på jobbet och jag ska pillra mig ur sängen för lite frukost strax. Ikväll ska hästarna stallas in för första gången denna höst, så med överdriven lycka ska jag gå ner och pyssla där under dagen.


Söndag, yeey!

Äntligen! Dagen när husse kommer hem igen och det är verkligen dags. Familjen blir knäpp och beter sig konstigt när vår käre man försvinner iväg så här..
Imorse hade jag tappat bort Joppe, men efter en avslöjande fnysning upptäckte jag han.

Under sängen hade han hittat en av husses gamla handdukar som han hade bäddat in sig i. Mer tydligt än så blir det inte!

Nu ska jag bara hitta på ett lagomt tidsfördriv..


Team Ensamma

Då var det dags igen - andra natten ensam i sängen tillsammans med bara hundarna.
Har haft en rätt bra dag trots sömnbristen. Fick lite städning gjord på förmiddagen och blev sen bjuden på middag med efterrätt hos Milla. Det var gudomligt gott och så uppskattat. Även grabbarna var nöjda efter en träff med kompisen Harry och en massa goda ben som dom fick gnaga på.

Väl hemma blev det en sväng till stallet för att byta vatten, kika läget och slänga åt Robban några höstrån. Möttes av min kära vän Catta som varit ut på tur. Så mysigt nu när stalltjejerna börjat husera i stallet igen efter en mycket lång sommar. Som jag har längtat!

Haha, min sura lilla älg..

Nu har jag då äntligen landat i sängen efter en del serietittande nere i soffan. Jag har även blivit underhållen av bebis som var mer aktiv än vanligt ikväll. Kan kanske bero på att den blev störd av Junior's höga snarkningar precis vid magen.
Ska prova sova nu direkt, börjar kännas att jag sovit lite och ingenting föregående natt. Saknar min andra halva så mycket att det gör ont. Godnatt!


Godmorgon!

Jag överlevde första natten själv, dock med extremt lite sömn. Påsarna under ögonen är skrämmande och mitt humör dyker mer allteftersom att tiden går. Det här blir nog inte en skitlyckad dag.

Så här låg jag, mitt i den enorma sängen. Knölen av täcket till höger gömde Joppe, som jag tror ligger kvar där än. Junior hade sedan länge ledsnat på mitt jävla stök och att vägra ligga still, så han hade tagit till flykten ner i sin egen bädd. Vilket gav mig ännu mer utrymme att snurra runt på..

Men, nu ska jag ta en lång varm dusch och sen klura ut ett vettigt tidsfördriv. Puss


Zzz Zz

Uppdatering från tidigare inlägg - det här går åt helvete. Klockan är nu 02:24 och jag har inte ens kommit i närheten av någon sömn..

Det är galet vad fjantig jag är just nu alltså. Ligga här och tycka synd om mig själv bara för att min andra halva är ute på ett välförtjänt litet äventyr. Nejdu, skärpning! Nu ska jag njuta av allt space jag och hundarna har att dela på i sängen..


Gränsen till galen

Då var det dags - jag ska alltså försöka sova nu. Problemet är att jag är ensam. Eller hundarna ligger här bredvid, men ingen Jimmy. Han är iväg på äventyr och dyker nog inte upp förrän sent på söndag, vilket betyder två nätter själv i denna enormt tomma säng.

Jag har inte varit själv på länge och saknar redan ihjäl mig efter han. Skrämmer upp mig själv hela tiden och är på helspänn, vilket gör hundarna nervösa så dom skäller och morrar på allt och ingenting. Snacka om dålig kombo, men vi ska klara detta, haha!

I med pluggarna, lite skön musik och sen lär vi nog kunna slappna av så småningom.. Godnatt!


All the single ladies, all the single ladies

Även om jag är för tråkig för att det ska florera rykten om mig på byn så vill jag ändå påpeka att Nej, jag är inte singel. Råkar bara ha fått för tjocka fingrar för att kunna ha på mig förlovningsringen, så den får snällt vänta på en kedja runt halsen tills min ordinarie kropp är i ordning. 
 
 
Lite tankar har man så klart om det faktum att kroppen kanske aldrig blir sig lik efter den här graviditeten. Själva förlossningen skrämmer mig inte lika mycket som att något kan hända, som kan komma att påverka mitt vardagsliv i månader eller till och med år när bebis väl är ute.  Jag har dom senaste åren verkligen gillat min lagomt kurviga, otränade kropp och nu är den en helt annan. 
 
 
 
MEN jag är konstigt nog helt förälskad i den här kroppen också. Trots väldigt begränsad rörlighet, värk överallt och plus nästan 20 kilo, är jag galet kär i den "lilla" kulan som huserar vår lilla knodd. Den bökar runt där inne varje dag, håller mig vaken om nätterna och är en riktig bråklus. Så just nu tänker jag leva för varje dag och bara njuta..
 
Just idag är vi i vecka 31 (30+4) och har 65 dagar kvar...

Att vara ärlig mot dig själv

 
Jag är inte alltid världens lyckligaste människa. Det finns stunder när jag nästan ger upp, när allting känns så jävla jobbigt. Ibland finns det inte ens någon speciell anledning till att jag känner så. Det kan dyka upp från tomma intet när jag minst anar det. Ena sekunden undrar man hur livet kunde bli så fantastiskt och sen nästa sekund ifrågasätta varför allt känns så tungt. 
 
Depression är ett känsligt ämne. Svårt att förstå sig på ibland. Jag visste inte att jag kunde vara "sjuk" i depression. Det tog många år att lista ut. Jag har perioder, eller episoder i mitt liv när det slår till. Vissa gånger igångtriggat av något som gjort mig arg, ledsen eller sorgsen.. Andra gånger kommer det när jag är som lyckligast. Jag har lärt mig att det inte går att förhindra eller förklara. Så jag har slutat försöka. Det är så mycket lättare att hantera när man accepterat vad det är. 
 
För att klara av dessa perioder har jag lärt mig vad som hjälper. Djuren är min terapi och får mitt hjärta att lätta varje dag. Men mitt allra största stöd är J. Han har lärt mig att det är okej att vara ledsen, vilket var ett stort steg för mig. Han finns där och lyssnar, utan att döma eller ifrågasätta varför när jag själv inte har någon aning.. 
Tack hjärtat, för att du är så fantastisk. Mitt allt. Min bästa vän. 
 

Smågrus utanför skon

Alltid så härligt när vissa saker faller på plats. Torrhö fixat till min och Catta's häst, dom enda som behövde beställa hem. Hämtning imorgon. Så idag står städning av loge högst upp på listan, för det är kaos där. Det mesta kaoset är så klart mitt. 
 
Sen råkade jag sitta sönder min telefon för några dagar sen och hamnade med min kära mamma's gamla telefon, även om den funkar och inte är en stenålderstelefon så är den helt värdelös. Kan inte göra någonting känns det som. Men tro det eller ej, igår ringde min telefonoperatör för att meddela att mitt abbonemang löper ut och det är dags att förnya.... Kanske tillsammans med en ny telefon. Snacka om perfekt timing! 
 
Men nu ska jag och bråklusen som huserar i min mage, leta reda på några kläder som kanske passar på ett ungefär.. Så vi kan gå ut och göra någon nytta. Har en pigg och bra dag idag, så måste passa på att utnyttja den.
 
Största problemet är nog att få upp slappfisarna ur soffan.. Lillgris 1 och lillgris 2..

HÖST!

Ja det är höst! Men hur gick det till? Nyss var det försommar och vi hade precis fått veta att vi ska bli föräldrar, hästarna hade precis gått på bete och livet bara bjöd på en massa sköna dagar. 
 
Nu har vi bara 69 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum av vår lilla knodd, helt galet. 16 November kändes så avlägset, men nu är vi snart där. Magen växer så det knakar för att göra plats till vildingen som finns där inne och jag har fått lugna ner mig. En "heldag" för mig är cirka tre timmars aktivitet, sen måste tjockisen vila..
 
 
Hästarna är äntligen hemma igen, vilket har lugnat mitt inre lite. Jag får se min älskade kuse från huset igen och kan gå ner för att snusa mule utan ansträngning nu. Så skönt! 
 
Det händer mycket annat som att vi till exempel fortsätter att bygga lite på stallet, vindskydd, foderbord, förbereder inför nästa vår och för att klara av vintern så smidigt som möjligt tillsammans med en ny familjemedlem.. Tyvärr så har vi fått säga hejdå till en annan också.. Lilla geten Doris hade varit sjuk en tid, vi trodde att hon kanske skulle kunna leva ett fullgott liv ändå men vi hade fel. Vi fick snabbt fatta ett beslut och hur sorgsen man än är över såna tunga beslut, är det viktigt att inte vara egoistisk. Djuren ska aldrig behöva lida. 
Sov gott lilla hjärtat. Att du kunde komma att betyda så mycket på så kort tid. ♥

Studenten!

Eftersom mina inlägg på bloggen hamnat lite på efterkälken måste jag ju tala om att min älskade lillasyster tagit studenten också. Braa jobbat pysen! Så stolt över dig! 
 
 

Dyngdag

Har inte skrivit på ett bra tag och nu skriver jag bara för att man måste tycka synd om mig, haha. 

Har en sån där dag man gruvar sig för, man måste ta ledigt från jobbet och det kostar en massa pengar men som ändå måste göras. Säg hej gynmottagningen och sen ett hej till tandläkaren senare idag. Jippi, känns verkligen som en toppendag.. 

Dynga...

Läängtan efter bebis!

Nu vill jag rikta lite uppmärksamhet till en god vän som snaart ska få bebis. Mia's häst Honey ska få fölbebis! Yeey!! Haha, sen ska Mia själv kläcka ur sig en bebis också. Alltså två bebisar inom loppet av några dagar, det blir mycket mys framöver känns det som. Men så himla kul och jag är mäkta glad för din/er skull. ♥
 
Vi har gått igenom en hel del och jag vill bara säga hur mycket jag uppskattar vår vänskap. All hjälp med hästarna, goda råd, goda middagar och allt annat mys vi har för oss. Tack! Jag är så himla lyckligt lottad att ha så fina vänner omkring mig. ♥ Och GRATTIS igen, till kommande bebisar!
 

Tidigare inlägg

Hanna

Hanna
med Jimmy, Joppe & Junior
är ingenting utan er.