Ännu en gång har det hänt. En på tok för ung person har fått lämna jordelivet i all hast. Det är så jävla sorgligt och jag lider verkligen med familjen. Kan inte ens föreställa mig hur det är att få det beskedet.

Jag skickar all min styrka och all kärlek till er. ❤️

Det blev ett kort men trevligt möte med hovis idag. Robban hade jättefina fötter och det behövde knappt filas något. Så nästa gång får bli när snön börjat lägga sig. Det firade vi med en lunchdejt vid släpet (har bara en hösilagebal ännu, och den står på ett släp utanför hagen).

Han är ju helt fantastisk min lilla grabb! ❤️

Längtar mer än någonsin att få komma upp i sadeln igen. Abstinens utan dess like och mer gnällig än vanligt.. Det och snus, gud vad jag saknar snus..

Knäckt, totalt knäckt är jag just nu. Jimmy's förkylning smittade visst, så nu när han blivit frisk går istället jag runt och snörvlar. Är så trött och precis varenda kroppsdel värker..

Men jag ska inte klaga, hade ju tur att få ta sovmorgon med mina små grisar och sen tillbringa ett par timmar nerbäddad i soffan med en kopp te. Nu alldeles strax ska jag bege mig ner i stallet och ta emot hovslagaren som ska få fila till skruttens hovar. Han har gått barfota sen förra skoningen och det har gått superbra! Får fortsätta så fram till nästa skoning, då ska det nog på skor med broddar och gummisula direkt.. Åh, snart vinter! ❄

Igår hade jag stallet för första gången i höst. För IHM (Icke-Häst-Människor) kan det vara svårt att förstå vilken glädje som infinner sig när man får börja och avsluta dagen i stallet. Man öppnar dörren på morgonen och möts av frustande, smågnäggande sötnosar med spån fulla manen och pälsen.

Och mockningen, vilket nöje. Jag höll på så jag nästan missade min första tid hos sjukgymnasten. Det hade inte varit populärt när det tar flera veckor att ens få en tid.

Idag är det annorlunda. Kroppen är i protest. Fötterna är så svullna att skorna knappt går på och ryggen ilar. Att man dessutom fick börja morgonen med att hämta hem en sjuk man på firman gjorde inte saken bättre. Stackarn är tokförkyld i en sån där obehaglig mancold.

Men jag ska inte ljuga.. Jag uppskattar faktiskt sällskapet av min sjukling mer än jag borde.. ❤️

Mina sämre dagar går oftast ut på att spendera rätt mycket tid stillasittande i soffan. Så klart tillsammans med mina kompanjoner, som då blir offer för min kamera.. Haha!

Ännu en sömnlös natt, men denna gång berodde det inte på ensamhet. Att försöka anpassa allting efter alla, uppfylla alla krav och önskemål samtidigt som man ska behålla sina egna är en väldig balansgång. Man förlorar lätt sig själv i strävan efter att vara omtyckt och hyllad av alla.

Denna gång blev det för mycket. Jag måste ta ansvar för mitt eget mående och vart min gräns går. Min familj och jag själv ska alltid komma först, vara högsta prioritet.

Tur att jag råkar ha världens bästa stöd. Minsta lilla dåliga känsla och han kommer nära för att försöka "laga" en. Lille gris, vad hade matte gjort utan dig?


Sänder en massa kärlek till två nära vänner som har förlorat en del av sitt liv. ❤️

Vilken lycka när hussen äntligen klev innanför dörren igår. Jag hängde krampaktigt fast vid han resterande del av kvällen. Även Joppe kröp fram från sin gömma för att få gosa.

Lite nöjd hund? Haha..

Det fanns en hel del sömn att ta igen, så blev en lagom tidig kväll och jag har sovit som en kung. Totalt däckad och sjukt frustrerad vid varje obligatorisk pinkpaus inatt.

Måndag. Mannen har såklart styrt iväg på jobbet och jag ska pillra mig ur sängen för lite frukost strax. Ikväll ska hästarna stallas in för första gången denna höst, så med överdriven lycka ska jag gå ner och pyssla där under dagen.

Äntligen! Dagen när husse kommer hem igen och det är verkligen dags. Familjen blir knäpp och beter sig konstigt när vår käre man försvinner iväg så här..
Imorse hade jag tappat bort Joppe, men efter en avslöjande fnysning upptäckte jag han.

Under sängen hade han hittat en av husses gamla handdukar som han hade bäddat in sig i. Mer tydligt än så blir det inte!

Nu ska jag bara hitta på ett lagomt tidsfördriv..

Då var det dags igen - andra natten ensam i sängen tillsammans med bara hundarna.
Har haft en rätt bra dag trots sömnbristen. Fick lite städning gjord på förmiddagen och blev sen bjuden på middag med efterrätt hos Milla. Det var gudomligt gott och så uppskattat. Även grabbarna var nöjda efter en träff med kompisen Harry och en massa goda ben som dom fick gnaga på.

Väl hemma blev det en sväng till stallet för att byta vatten, kika läget och slänga åt Robban några höstrån. Möttes av min kära vän Catta som varit ut på tur. Så mysigt nu när stalltjejerna börjat husera i stallet igen efter en mycket lång sommar. Som jag har längtat!

Haha, min sura lilla älg..

Nu har jag då äntligen landat i sängen efter en del serietittande nere i soffan. Jag har även blivit underhållen av bebis som var mer aktiv än vanligt ikväll. Kan kanske bero på att den blev störd av Junior's höga snarkningar precis vid magen.
Ska prova sova nu direkt, börjar kännas att jag sovit lite och ingenting föregående natt. Saknar min andra halva så mycket att det gör ont. Godnatt!

Jag överlevde första natten själv, dock med extremt lite sömn. Påsarna under ögonen är skrämmande och mitt humör dyker mer allteftersom att tiden går. Det här blir nog inte en skitlyckad dag.

Så här låg jag, mitt i den enorma sängen. Knölen av täcket till höger gömde Joppe, som jag tror ligger kvar där än. Junior hade sedan länge ledsnat på mitt jävla stök och att vägra ligga still, så han hade tagit till flykten ner i sin egen bädd. Vilket gav mig ännu mer utrymme att snurra runt på..

Men, nu ska jag ta en lång varm dusch och sen klura ut ett vettigt tidsfördriv. Puss

Uppdatering från tidigare inlägg - det här går åt helvete. Klockan är nu 02:24 och jag har inte ens kommit i närheten av någon sömn..

Det är galet vad fjantig jag är just nu alltså. Ligga här och tycka synd om mig själv bara för att min andra halva är ute på ett välförtjänt litet äventyr. Nejdu, skärpning! Nu ska jag njuta av allt space jag och hundarna har att dela på i sängen..

Då var det dags - jag ska alltså försöka sova nu. Problemet är att jag är ensam. Eller hundarna ligger här bredvid, men ingen Jimmy. Han är iväg på äventyr och dyker nog inte upp förrän sent på söndag, vilket betyder två nätter själv i denna enormt tomma säng.

Jag har inte varit själv på länge och saknar redan ihjäl mig efter han. Skrämmer upp mig själv hela tiden och är på helspänn, vilket gör hundarna nervösa så dom skäller och morrar på allt och ingenting. Snacka om dålig kombo, men vi ska klara detta, haha!

I med pluggarna, lite skön musik och sen lär vi nog kunna slappna av så småningom.. Godnatt!